Rika Maja ser sin död

Jag sover inte

Men kan inte vakna

Varslad är jag om mitt slut

Stenens svärta viskar ”kom”

Rädd är jag inte

Akkanålgge

Väntar på mig på andra sidan

Vattnet drar mig med på färden

Lyder mig som renen

 

Som åskan

Men där i jokkens spräckta spegel

Ser jag mig förnekad

Min önskan om att vila

I min moders famn

Hör min varning

Lyd min längtan

Eller räds min skugga

​

Text av Josefin Şîlan Karlsson